Älgjakten 2007

Så äntligen var det dax för årets älgjakt att dra igång. Pappa har kommit upp till oss för att vara med och jaga. Han stannar här hela september. JAkten startade kl 06,00 på måndag morgon. Här är "mjölkpalln´" kl 06,15 =)

Vackert

Såhär vackert är det ute i våra skogar =)

Äntligen

Här har vi en stolt jägare. Anders har varit med och jagat i sex år, men aldrig fårr skjuta någon älg. I år var det hans tur. Efter ca en timme på pass så kom det en stor älgtjur, 12-taggar. Han fick ett läge och sköt =) Enligt säker källa så hördes det långa vägar att han skjutit sin första älg. Glädjetjutet ljöd högt genom skogarna =) Jag lovar att han har säkert vuxit en halvmeter sedan dess ;)

Urtagning!!

Här hjälper Carina och Lars Anders att ta ur älgen.

Nu har dom äntligen fått fram älgen ur skogen och fått upp den på fyrhjulingen. Det krävdes en hel del jobb och ett par motorsågar för att få fram den.

Molly i glasögon

Molly fick sina första glasögon för en vecka sedan. Jag tycker att hon är superfin i dom

Ofrivillig avsittnig =(

I torsdags så ramlade jag av Lakej, för första gången. (Tror inte att det var sista... ) Vi hade tagit oss ner till stallet i Stensele för att rida med Lina och Boggi, Anki och Terry. Skulle bli så kul att ha några att rida med. Det gick kanon bra ifrån början. Lakej gick fint i form, som jag har kämpat med i snart 1 år!! Han böjde sig fint och gick bra på spåret. Men så hände det, han snubblade.... Båda hans framben vek sig och han gick ner på knä, jag for som en projektil över honom. Lakej styrde mulen ner i gruset, jag landade brevid honom. Det gjorde ont!!! Jag tappade luften och låg och kippade efter andan en stund. Lina och Anki kom till min undsättning =) Det gick ändå bra, varken jag eller Lakejen skadade oss nått nämnvärt. Han fick ett litet sår på mulen och jag är blåslagen och öm på vä.sida. LAkej stod så snällt vid min sida och väntade medans jag låg och vred mig på marken. Han är en supersnäll häst. Jag är så glad att jag har honom =)

Förra gången jag ramlade av en häst var för 11 år sedan. Då bröt jag armen och slutade helt att rida. Det tog mig 8 år att våga mig upp i sadeln igen. Det var tur att Lina tvingade upp mig igen, Tack Lina. Vem vet, annars hade det kanske tagit 8 år tills jag vågar rida igen...