Viktor ville så gärna rida med mig på Lakej en stund. Lakejen brydde sig inte nämnvärt över att ha en extra ryttare på ryggen. Viktor skrattade högljutt när vi travade några steg. Mera, mera... han hade nog kunnat fortsätta i evigheter, lille Viktor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar