Uteritt i mörker

Jag är, som nog alla som känner mig redan vet, ganska så mörkrädd. Trots detta så bestämde Maria och jag oss för att rida ut i mörkret. Jag skauule rida och möta henne på deras väg först. utrustad med pannlampa och reflexset på Lakej gav jag mig iväg. Lakejen är nog inte så mörkrädd egentilgen, men när jag satt på hans rygg och darrade som ett asplöv, så blev han lite misstänksam. Han hoppade till för minsta lilla ljud och prassel. När vi väl mötte Maria och Flax så blev det lite lugnare. Vi red svängen upp till Ensamheten och genom SKOGEN hem. I den skogen finns det björnar, det VET vi. Faktiskt så var det en riktigt trevlig upplevelse. Det var häftigt att rida igenom mörkret, man såg bara två meter framför hästen. Himlen var full av stjärnor ovanför våra huvuden. Kan tänka mig att det blir ännu mysigare att rida när snön har kommit och det är månljust. Ser fram emot det :O)