Igår kväll var det ett helt fantastiskt månsken. På morgonen hade jag bestämt med grannen M att vi skulle rida en sväng på kvällen. Ju mörkare det blev, desto mer ångrade jag mig faktiskt. Jag är riktigt mörkrädd ibland. Här hemma på gården går det bra, men ute i skogen tycker jag att det är läskigt. Kl. 18.00 var det dax att ta tjuren vid hornen å ge sig iväg. Jag hade ångrat mig... hade hjärtklappning och var riktigt skraj. Men skamm den som ger sig, jag skulle i alla fall försöka. Anders lovade att komma om jag ringde och var rädd.
Fullt utrustad med reflexer (benen, bog-länd reflexer, hjälmen, reflexväst och två pannlampor) gav jag mig iväg. När vi ridit ut ifrån gårdens gatlampa så upptäckte jag vilket fantastiskt månljus det var. Jag behövde ingen pannlampa. När jag börjat slappna av lite så var det en helt underbar känsla att rida ute i mörkret, frosten gnistrade i månljuset. Lakej var lite fjantig ifrån början, vart rädd för sakeer som inte fanns och så, men även han verkade tycka att det var mysigt efter en stund. Vi mötte M på halva vägen. Efter en liten tur skildes vi åt och for åt varsitt håll. Väl hemma igen så var jag så nöjd över att jag trotsade mig rädsla och for ut ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar