Så var det dax för årets skotertur till Sollidkojan, som ligger en bit utanför Långsjöby. Så långt vädret tillåter brukar vi fara dit. I år gav vi oss iväg, alla fem. Molly och Albin satt på skotern med pappa A och lille V satt med mig i pulkan. M och A hade fått nya hjälmar, dagen till ära. M fick en röd, med röda glasögan och A fick en slivrig, med silvriga glasögon. Dom var sååå fina!
Ledan var inte speciellt bra. Många hade buskört, så det var som att köra i puckelpist! inte kul. När vi närmade oss kojan, fick vi möte av några skoterligister! Anders vek ut för att inte krocka. vad hände då, jo vi körde fast i djupsnön med pulka och allt! Jaha, bara att trampa... och trampa... och trampa! Många skoteråkare passerade, ingen hade en tanke på att vi kanske behövde lite hjälp. Nej nej dom bara blåste förbi. tillslut stannade Anders Olofsson, från Storuman och hjälpte min A. Tur var det, för A var ganska trött och förbannad! Ni som känner honom vet att han inte blir arg i första taget... Lars Stenvall hjälpte till att dra loss pulkan. Tack för hjälpen A.O och L.S. Skönt att det fortfarande finns hjälpsamma människor i vår kommun.
Väl framme fick vi i oss både semlor och korvar. Mums! Barnen gick sedan ut och lekte. Det fanns en liten lada, men ett väldigt inbjudande tak! Barnen åkte kana ner från taket och landade i snön. Såg härligt ut, var lite sugen på att testa. Men oj vad pinsamt det hade blivit då ladan rasat ihop, för att det kanske inte var byggt för mammor!!!
Hemredan var vi förskonade från fastkörningar. Men oj vad skumpigt, jag blev åksjuk... A fick stanna för all korv kom upp! Usch, jag blir så lätt åksjuk, har alltid blivit det. Båtar, bilar, skotrar, jag allt detta gör mig sjö-åksjuk! Hmm, bättre att stå på benen, eller låta min fyrfotavän bära mig! Min slutsats måste nog bli att hästar ändå är bäst =O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar