Ett brev

Jag har städat ett skåp idag. Jag hittade ett brev.. inte vilket som helst. Tårarna rann i floder ner för kinderna när jag läste det. Tänk så mycket några vänliga ord kan göra.

Just idag så vill jag inte vara på denna plats jag är, jag vill hem. Hem till Varberg. För det är nog så att jag trivs bäst där, hemma i VBG! Där finns allt som är viktigt för mig, min familj, släkten mina fina vänner och havet! Saknaden värker i bröstet. Det finns inget som håller mig kvar här.. så man kan fråga sig varför jag inte flyttar? För att A har jobb här och vi bor i ett hus som vi båda gillar. Vi skulle inte kunna bo på samma sätt i VBG. Förutsättningarna för att ha hästarna hade inte varit de samma. Trots det så kan jag inte släppa tanken på att jag vill vara där.

Usch jag brottas med så många saker nu, att orken inte riktigt räcker till. Så är det ibland.. Jag tänker inte säga att det bara är att bita ihop och komma igen, för det är inte sant. Ta en dag i taget, så får man se vart det leder.