Nu har vi inga katter kvar.. Det känns jättetungt. Vi hade inget val kändes det som. Dom pinkade inomhus, överallt. På kläder, mattor, under Mollys säng.. ja på många olika ställen. Har haft katt de senaste 15 åren, så visst känns det konstigt nu. Dom blir ju som en del av familjen.
Tårarna rinner för våra finaste.. Tussan, Busan och Findus <3
1 kommentar:
Fy vad hemskt... Vill inte tänka på att vara utan min vovve, och jag kommer aldrig glömma mina gamla gosingar hur länge sedan det än var som de försvann. Kram <3
Skicka en kommentar