Har avverkat veckans första möte. Telemedicin med Lycksele igen. Det gick riktigt bra. Nätverket runtom börjar att arta sig. Ju mer vi stramar åt, desto mer protester blir det. Inte så konstigt egentligen, för vi kommer ju åt sjukdomen då. Självklart så måste det ju bli bakslag. Jag väntar på den dagen då det börjar vända, då vi kanske kan leva ett hyfsat normalt liv igen? Den dagen kommer att komma, det är jag övertygad om, undrar bara när?

Idag vet jag att det är en dålig dag. Märktes redan när ögonen öppnades. Har redan fått flera telefonsamtal, det brukar vara ett tecken på att det är en tung dag. Snart kommer bussen hem, det är  bara att ladda och orka med!