Idag är det ingen bra dag. Lilla hjärtat har det tungt, men vi försöker stötta allt vi kan. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det, men jag HATAR verkligen ********. Jag vet att många vill veta vad mina stjärnor står för, men jag vill inte lämna ut min dotter. Folk i vår närhet vet vad dem står för och kanske de som bor i samhället (nackdel, eller fördel för den delen, att bo i en liten by). Men hon vill inte att jag ska berätta och det måste jag respektera.
Vi längatr alla till sommmaren nu, har planer på en semester ner till mormor och morfar i Varberg. Jag hoppas att det är genomförbart. Då kan vi få lite avlastning. Mams kan med pump och slangar till lilla hjärtat, vilket är jättebra, då behöver vi inte finnas med varje minut. Jag tror att min lilla tjej är ganska så less på att vi måste vara hos henne hela tiden. Men vad finns det att välja på? Inte mycket! Kanske känns det lättare att ha mormor runt sig en stund, jag vet inte. Helst så vill hon ju naturligtsvis vara ensam, men det funkar inte riktigt ännu.
På torsdag så åker jag och min fina vän Ann på en minisemester =) Vi styr mot Sundsvall!! Å vad vi ska shoppa och bara ha det gott. Förra året gjorde vi en lika dan resa, det var hur härligt som helst. Denna gången blir det torsdag till söndag. Jag ska njuta, jag lovar er mina kära läsare. Hämta nya krafter och komma hem med ny ork och mer energi. Det är min plan i alla fall.
3 kommentarer:
För och nackdelar såklart. Nån dag kanske hon skapar en blogg och berättar om alltihop. Vet inte hur många såna bloggar jag snubblat över. Eller så gör hon det inte. Själv skulle ha skrivit då jag anser att det är ett bra sätt att nå ut till andra som kanske är i samma sits. Som min psykiska bit kan jag mer eller mindre ställa mig mitt i storuman och ropa ut. Hellre det än att folk hittar på. Fast ställer jag mig mitt i sammhället blir jag nog riktigt stämplad ;)
Tack för din kommentar!
Jag känner verkligen med dig! Hoppas att du får några fina dagar där du får möjlighet att fylla på med nya krafter. Det tar hårt på en som förälder att ha ett barn med denna hemska sjukdom.
Varma styrkekramar
Zita
Pernilla- Nu är hon ju bara 10 år. Barn i den åldern är väldigt grymma mot varann. Dom har inte samma tänk som vi vuxna ( och tur är väl det, dom ska få vara barn så länge som möjligt) Jag tror det skadar mer än gör nytta just nu och hur som helst så får hon berätta själv när hon känner att hon vill det.
Skicka en kommentar