Det gick ju så bra, varför måste det gå åt pipan igen då? Varför, varför? Å vad jag längtar till den dagen då allt är bra igen.. kommer den dagen någonsinn? Tvivlar på det just nu. Idag är allt svart och trist. Försöker hålla skenet uppe för familjen, eller rättare sagt barnen. Mannen min, han lever ju I samma oro, och maktlöshet som jag. Fast han visar det inte lika mycket. Kan vara för att han jobbar hela dagarna, då får han tänka på annat. Jag är ju “bara” hemma. Ibland känns det som att ******** har ett järngrepp om hela familjen, ingen kommmer någonsinn ur det. Försöker man, så sugs man snabbt tillbaks. Det är lätt att sitta som utomstående och tycka, tänka och tro, tycka sig veta och förstå vad vi går igenom, men ingen kan nog föreställa sig hur det är. Fy fan, vilket helvete det är.

Försöker fördriva dagar och tid med sticka, se tv och greja lite. Vantar till Molly har jag just stickat klart. Tror att Pontus ska få ett par också.

PappaA är I byn med pojkarna. Abbe har träning och dom två små är med pappa och fixar med hästtransporten. Den höll på att rasa sönder helt och hålet. Vi beslutade oss för att vi skulle renovera upp den ordentligt. Nya väggar, tak och bakramp. Den blir jättefin! Jag ska ta med mig lilla hjärtat ut och pyssla med hästarna lite. Det gillar vi båda två. Då kännns llivet lite enklare. att umgås med hästar är bland det bästa <3