Hemma

Nu är vi hemma. Det är verkligen skönt. Samtidigt som stressen och kraven kommer över mig. Jag hade bestämt mig att dennna julen skulle bli lugn och inte en massa "måsten". Det är lätt att säga, svårare att leva upp till. Jag både tycker om och ogillar jul. Det är en kämpig tid i vanliga fall, å inte lättare detta året. Min fantastiska livskamrat har hängt upp julgardiner, satt upp ljusttakarna i fönstren, tagit fram tomtar <3 Det är fint och juligt. Men då vet jag att vi har släkt och vänner som firar sina "Bullerbyn Jular" Allt ska vara så mysigt och pyntat. Det bakas med barnen, görs julgodis, stöper ljus, lagar massa god mat... Ja you name it! Jag vill faktiskt också!! (Nu rinner tårarna..)
Vi blir ensamma på jul, jag tror inte att det gör barnen så mycket, men det gör mig nått. Jag blir lledsen, tycker att det är orättvist. Men inte så mycket att göra åt.
Vill göra mera, men orken finns inte. Inte ens om jag letar riktigt ordentligt. Fy fasiken vad detta är pest! Visst får man tycka så?
Veckorna på sjukhuset har inte haft önskad effekt, så vi kommer att åka tillbaks eter nyår. Vi får några dagar ihop här hemma. Det är tur, för nu behöver jag lladda lite för att orka fortsätta. Det enda vi vet är att det kommer ta väldigt lång tid, att vi behöver ha tålamod. Hur gör man då?
Undra vad jag ska göra nu? Har så mycket som jag vill, men då var det ju orken då.. Å snart dax för en ny dust = lunch. Kan ju i alla fall klä på mig, pyjamas är inte så vackert att ha på sig hela dagen.