En tung dag på många sätt. Har fått klarhet i väldigt mycket. Det är lite svårt att ta in just nu, men vi har i alla fall nått att ta på. Nu vet vi vad vi har att jobba med och kanske hur man ska göra för att det ska bli rätt. Resan har just börjat, den kommer att vara livslång, men den kommer att bli bra.
Jo, det är bättre att veta. ovissheten gör mig tokig. Så är det nog för alla. Man vill veta! Sanningen är kanske inte den trevligaste, men då han man i alla fall nått att förhålla sig till.
Att jag nu har en hemsk migrän, som inte vill ge sig, det gör inte saken bättre. Frågade min livskamrat om han ville massera mitt onda huvud och nacke, men han tyckte att 25 mil är lite långt att köra för det.. Kinkigt av honom va?!
Jag börjar att se slutet på vår vistelse här. Om någon vecka så är vi nog hemma igen. Jag ser fram emot och längtar efter den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar