Ensam och övergiven! Så känns det just nu.. Inga stöttande ord, ingen varm hand på min axel, ingen som tar omhand. Nä, utlämnad åt mig själv. Det är jag som styr över hur det ska bli. Å det kommer bli bra, det ska jag se till. Det är lätt att kasta ur sig ord, men sen då? Då får man klara sig själv! Jag hoppar fallskärm, men har glömt packa ner fallskärmen.. Så känns det just nu.
Jag räknar inte med att någon skall förstå, för det gör man inte om man inte varit där vi är nu. Ibland behöver jag bara få vara ledsen, för att sen orka vidare. Det är säkert jobbigt för nära och kära också, men blir det bättre? Det ÄR en sorg, men brukar inte bördan bli lättare om man hjälps åt? Jag är så fruktansvärt ensam..
Men det blir bättre, det måste man tro på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar