Idag, för tre år sedan blev jag mamma till vårt tredje barn. 9 veckor förtidigt kom det fram en lite liten gosse, 1722g och 43 cm . Kl 12,10 föddes han. Det är det absolut värsta jag någonsinn upplevt, räddslan, smärtan.. ja allt var hemskt. Tills han kom ut, då vände det och blev bättre. Jag skulle i alla fall överleva, vilket inte var helt säkert innan han kom. För er som inte vet så fick jag Havandeskapsförgiftning, av den värsta sorten. När risken blev allt för stor för mitt liv så var dom tvungna att ta ut bebisen. Man vägde hela tiden för och emot, hur skulle bebisen klara sig? Hur gick det för mamman? Det var några jobbiga dagar, bara ligga i ett mörkt rum och vänta. Fick inte se på TV, det skulle vara helt mörkt i rummet. Som tur var så låg Anders i en säng brevid mig, utan honom hade jag nog gett upp.
I alla fall som kom doktorn i vid 11,30, då var jag så dålig att det bar iväg till op. jag sövdes och ut plockade dom våran lille gosse. En söt liten varelse, som var så liten att vi knappt vågade ta i honom. Han låg i kuvös någon vecka, med vi fick ändå hålla i honom någon timme varje dag. Jag och Viktor stannade i 6 veckor på neonatalen i Umeå, barn 4.
Idag är han en stor kille, på 3 år. Han är lite kort i växten, men det är gott gry i den gossen. Massor av bus. Och tyvärr massor av fula ord. Jag vet inte var han har fåt det ifrån+ Anders och jag svär inte speciellt mycket, inte heller Molly eller Albin. Men Viktor svär för oss allihopa! Tyvärr... Jag måste berätta en historia om hans svordommar..
Det var i Umeå på lasarettet. Vi hade kommit dit vid 2 på natten, Viktor hade ont av sitt bråck och skickades akut ifrån Storuman. På akuten fick vi prata med en doktor. Han frågade Viktor massor av saker, men han vägrade svara. denna gosse som alltid pratar och sällan är tyst, knep som en mussla. Ja ja doktorn kände och klämde på lille V. Vi pratade och disskuterade... Tillslut vart det bestämmt att vi skulle avvakta till morgonen. När vi skulle gå så öppnade lille V munnen och sa.... håll i er... "JävulUnge" till doktorn! Jag höll på att skämmas ihjäl. Men vad skulle jag göra, le och gå där ifrån!
Grattis min lille kille!
4 kommentarer:
Haha, vad kan man säga?? världsklass ;)
Det är ju förjävligt att föda barn... jag fick en tår i ögat av ditt inlägg...=/
Ja föda barn är bland det hemskaste som finns, tycker jag i alla fall. Det var som sagt värsta upplevelsen i mitt liv, som jag nu kan se tillbaks på och känna att jag är så glad och tacksam över att det trots allt gick vägen för alla inblandade.
Aooo aa föda barn verkar rent ut sagt "a la minstingen" förjävligt... Huhu... Tur att det blev så bra tillslut. Vad säger amn åt svärandet? Ingen aning, vet inte alls hur man uppfostrar "sådan där". ;0)
Skicka en kommentar