Snyft...

Jag som längtat och sett fram emot bröllopet så. när jag vaknade i min säng på morgonen så tänkte jag, "Jo jag kommer verkligen att kunna vara med, för jag är ju fortfarande hemma". Så roligt! Kl 11.15 skulle jag på sjukan för att kolla trycket och urinprov. Urinen var bra, trycket 165/100 =inte bra! Jahapp, bara ringa förlossninge och fråga vad som skulle göras. Jo jag skulle fara in på sjukan och ta två nya tryck, men 30 min vila emellan och höra av mig sedan. Tyvärr så var det ingen förändring efter vilan.

Självklart så ville dom att vi skulle komma ner, på en gång!! Klockan var då 14.15. Faaan! Jag missar bröllopet. Men måste jag så måste jag. Jag satt och grät i bilen då vi passerade Stensele kyrka. Jag blev så besviken...

Framme på förlossningen togs det prover, kördes CTG, togs nya tryck. Bebisen mådde bra och det är ju viktigast. Mina blodprover var OK. Och efter några timmar så sjönk trycket till 155/90. Så senare på kvällen fick vi åka hem igen. Så jag hade missat allt, helt i onödan kändes det som. Fast man vet ju aldrig, det där med havandeskapsförgiftning är lurigt och kan vara riktigt farligt.

Hur som helst så är jag hemma igen, men måste kolla trycket varje dag.

Jag läste i VF idag om Erikas bröllop. Så vackra dom var! Jag kommer alltid att gräma mig över att det blev som det blev. Fast det är ju lätt att göra det, med facit i handen. För jag hoppas verkligen inte att jag får chansen att gå på hennes bröllop igen, för hon har gift sig med en bra man. Och jag önkar dem all lycka =)