Känner mig sliten. Sliten åt alla håll. Trodde i min okunnighet att vi nått botten, men så är icket fallet. Ville så gärna att det skulle vända, till det bättre, men skit också, det gör inte det! Vi kämpar och kämpar, i motvind känns det som just nu.
Tänk om jag fick vakna upp och allt varit en hemsk mardröm? Jag vill att allt ska vara som vanligt. Inget barn ska behöva vara sjuk, jag vill inte att det ska vara så. Jag vill kunna bota, göra allt bra. Men jag kan inte.. Var sak har sin tid, just nu lever vi i en bubbla.
Jag vet att folk går och tittar snett, undrar, tisslar och tasslar. Många människor pratar om saker, som dom inte har någon aning om. Tros sig veta och förstå sig på. Sånt besparar jag mig! Endel vänder bort huvudet och låssas inte se. Det är otroligt fånigt. Men dom vet nog inte bättre.. Fick ett fint sms härom dagen, som värmde. En tanke, en kram betyder så mycket.
Tycker att mina nära och kära är på tok för långt bort just nu. Hade behövt dom. En axel att gråta på…
1 kommentar:
Herregud! Känns hemskt att sitta här nere o inte kunna göra nåt för dig! Imorgon så opereras min lilla vovve, vet inte hur många resor värre det var om det vore Teo... Kan bara skicka en elektronisk kram och lite elektronisk kärlek till dig min fina vän!
Skicka en kommentar