Mörker

Vi har haft en ganska så bra vecka. Inte så mycket konflikter. Men det har sina upp och nergångar. Nu börjar nedgången igen, men vi är vana. Men trots det så kommer paniken krypandes och man undrar om det någonsin kommer att gå vägen? Jag VET att det ska gå, men tvivlar ibland. Lömska *****. Jag HATAR dig! Flera gånger per dag undrar jag och ställer frågan varför, men inte någon kan ge mig ett svar. Det är bara att acceptera att det är såhär och göra det bästa möjliga för alla parter. Hela familjen är i korna på ******. Det är svårt att förklara vad som försigår, någon förstår och någon står frågande. Vi hankar oss fram.. Idag är en sån dag som man får ta timme för timme, minut för minut. Att vara mamma är nog det svåraste jag någonsin gjort! Man vill sina barn det bästa här i världen, tänk om dom kunde förstå det? Jag förstår att det blir konflikter när vi måste begränsa och vakta, men det är för att vi måste. Hur skulle det bli annars.. Den tanken vill jag inte ens tänka.

Imorgon ser jag fram emot en ny dag, då jag hoppas det går lite lättare. Vi ska som vanligt ner till Lycksele.. Snart kan bilen den vägen av sig själv.

Jag famlar i mörkret, vet snart inte vad vi ska göra. Svårt att sätta ord på, så svårt att få bukt med. Om det hade funnits någon som visste?

“Solen själv syns inte förens himlen klarnat”