Julpyntat

Den årliga pyntningen har börjat. Fast skillnaden i år är att jag kommer inte att pynta så mycket som i vanliga fall. Känner att orken räcker inte till. Men jul torde det ju bli ändå! Barnen blir inte gladare om det är 50 tomtar än om det är 10 tomtar. Julgardinerna är på plats och amaryllisarna i fönstret (har en röd, en röd-vit och en limegrön).Vi gjorde ett litet landskap på "stor-skåpet" i köket. Förra veckan pyntade vi pepparkakshuset. Barnen längtar tills det är dax att äta upp det!




Vad är det som gör julstämmningen egentligen? Inte är det väl att man har bästa granen, flest tomtar, finaste vinterlandskapet, eller mest julgodis? Det är väl ändå att man får vara tillsammans med sina nära och kära. Tar sig tid för sina barn, leker, spelar spel och har roligt tillsammans. Synd bara att många av mina nära och kära finns så långt borta. Vill så gärna fira med dom, men orkar inte med "jul-hysterin" som råder där borta. Vill inte träffa alla människor, gå på alla dessa "kalas". För på julen så MÅSTE man vara glad, man får inte tycka att det är jobbigt! Men jag tycker att det egentligen är pest! Tänk om dom kan komma hit och vara med oss, fira en lugn och fridfull jul! Ta en sväng i snön på morgonen, titta in i bagarstugan på vägen hem. Tomten brukar vara där ibland och lämna fika och kanske nått paket. Sedan brukar det vara spel som gäller med barnen. Molly älskar fia-med knuff. Ni som har spelat det med mig, ni vet hur bra det brukar gå... Dock har jag blivit mycket bättre med åren. Molly har tyvärr ärvt sin "spel-ilska" av mig!! Men jag biter ihop och spelar glatt!!!

Efter tomten har varit på besök så leker vi en stund med alla nya saker, sedan somnar tre lyckliga barn. Då sitter vi, Anders och jag, i soffan och njuter av lugnet och julgodiset. Inte så illa, men det känns varje jul som att nått saknas. De stunderna ångrar jag att jag flyttat så långt. Tänk om det bara var 25 mil hem... Tänk om, tänk om!

God Jul, mina vänner!