Dödsannonsen är nu i tidningen. Känns fortfarande så fruktansvärt ofattbart. Jag väntar på att få hennes roliga sms, eller träffa henne på stallet. Mötas av det glada leendet, där hon står och mockar i stallet. Fastän hon inte finns i livet längre, så finns hon ändå kvar hos oss, i våra hjärtan har hon en speciell plats. Jag är så glad att jag fick lära känna henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar