Min fantastiska man, som känner mig näst intill utan och innan, ringde och bad mig komma ner till honom och äta lunch. Han vet hur jag mår, utan att behöva fråga. Han är världens bästa, för mig. Vad vore jag utan honom? Inte mycket vill jag påstå. Efter en god lunch, intar jag åter min plats i soffan och fortsätter på mitt handarbete.P.S Tack för ditt värmande sms, LS. Du har en förmåga att veta när jag behöver ett värmande ord. Det slår ju aldrig fel. Du är värdefull, glöm aldrig det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar