Himlen är oskyldigt blå..

Måndag och vi är tillbaks på lasarettet igen. Nu är alla ledigheter över, helgdagarna slut. Nu kan behandlingen starta om på nytt. Vi har goda förhoppningar, även om tiden är väldigt oviss. Vi måst tro att det ska bli bra, annars finns det ju ingen anledning att kämpa vidare, eller hur? För kämpar, det gör vi verkligen.

Helgen spenderades hemma i Storuman. Det var skönt att lämna sjukhusmiljön några dagar. LillTusse blev sjuk, med skyhög feber. Vi satt inne hela tiden och myste i soffan. Jag tyckte det var helt ok faktiskt. Skönt att få vara där och få sköta om. Det gör ont i hjärtat när de små är sjuka och man inte har möjlighet att vara där. Han mår bättre idag, men är inte frisk. Någon dag till, sedan är han nog på benen igen. Nu återstår bara att se om Mollan och jag också drabbas… Vi hoppas på att klara oss.

Jag han med att sy lite nya gardiner och städa ut julen. Tycker det är en skön känsla att plocka bort julen och få allt som vanligt igen.

Igår blev det en sorgens dag. Vi har numera bara två kissemissar kvar. Sötaste Amadeus var sjuk. Vi var till veterinären med honom i mellandagarna, men han svarade inte på behandlingen. Det var inte rätt emot honom att låta honom plågas vidare. Flisan hon mådde inte heller bra. Hon pinkade lite var stans. I vår säng, på kläder som låg på golvet, under soffan mm. Så kunde vi inte ha det. Huset blir förstört. Hon hade betett sig väldigt underligt de senaste månaderna också, ilsken och var mest för sig själv, kroppen var svullen. Så vi beslutade att låta även henne somna in. Det är alltid oerhört tungt att ta sånna beslut. Tårarna rinner, men inners inne vet jag att det blev bäst så. Jag vill ju ändå kämpa in i det sista för djuren. Ibland så tvingas man inse att det inte går längre.. Så är livet =( Dom kommer alltid ha en speciellplats i mitt hjärta <3<3