måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
lördag 27 november 2010
fredag 26 november 2010
onsdag 24 november 2010
Onsdag, mitt i veckan alltså. Vart tar alla dagarna vägen? Hinner bara stiga upp ur sängen, sen är det dax att sova igen. Fullt ös hela tiden.
I måndags debuterade stora sonen i U10. Han tyckte det var jättekul. Fast han var lite nervös, för några av killarna hade skrämt honom, sagt att han inte platsade i laget.. Man måste inte vara bäst för att få vara med! Det ska väl räcka med att man tycker det är roligt och gör sitt bästa? Tränaren skulle ta upp med dem hur man beter sig mot andra och att ALLA får vara med. Ikväll är det träning igen, hoppas han tycker det är lika kul idag.
Igår var jag och dottern på vår vanliga tur ner till Lycksele. Vi hann med att träffa goda väninnan Veronica på en fika på favvostället. Trevligt att ses och surra en stund =)
på förmiddagen idag hade jag besök av två hundar, som trodde att mina hästar var deras byte! Dom skällde och skällde som besatta på dem, hoppade till och med på lilla Molly-hästen och Bobo någon gång. Tur att dom var snälla, så jag fick fatt i dem. Stängde in dem i hästarnas boxar i väntan på ägaren. Jag lovar er att mina händer och ben var som gelé då jag var tvungen att koppla dem.. Jag är ingen hundmänniska, tycker att hundar är farliga. Även om det är snälla hundar. Är lite stolt över mig själv som fixade det trots rädslan. Ibland så måste man göra sånt man är rädd för…
Middagen ropar på mig från spisen, kanske bäst att ta tag i den nu.. Spagetti och köttfärssås blir det idag. Barnens favorit!
måndag 22 november 2010
Har avverkat veckans första möte. Telemedicin med Lycksele igen. Det gick riktigt bra. Nätverket runtom börjar att arta sig. Ju mer vi stramar åt, desto mer protester blir det. Inte så konstigt egentligen, för vi kommer ju åt sjukdomen då. Självklart så måste det ju bli bakslag. Jag väntar på den dagen då det börjar vända, då vi kanske kan leva ett hyfsat normalt liv igen? Den dagen kommer att komma, det är jag övertygad om, undrar bara när?
Idag vet jag att det är en dålig dag. Märktes redan när ögonen öppnades. Har redan fått flera telefonsamtal, det brukar vara ett tecken på att det är en tung dag. Snart kommer bussen hem, det är bara att ladda och orka med!
lördag 20 november 2010
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
Ännu en dag
Känner mig sliten. Sliten åt alla håll. Trodde i min okunnighet att vi nått botten, men så är icket fallet. Ville så gärna att det skulle vända, till det bättre, men skit också, det gör inte det! Vi kämpar och kämpar, i motvind känns det som just nu.
Tänk om jag fick vakna upp och allt varit en hemsk mardröm? Jag vill att allt ska vara som vanligt. Inget barn ska behöva vara sjuk, jag vill inte att det ska vara så. Jag vill kunna bota, göra allt bra. Men jag kan inte.. Var sak har sin tid, just nu lever vi i en bubbla.
Jag vet att folk går och tittar snett, undrar, tisslar och tasslar. Många människor pratar om saker, som dom inte har någon aning om. Tros sig veta och förstå sig på. Sånt besparar jag mig! Endel vänder bort huvudet och låssas inte se. Det är otroligt fånigt. Men dom vet nog inte bättre.. Fick ett fint sms härom dagen, som värmde. En tanke, en kram betyder så mycket.
Tycker att mina nära och kära är på tok för långt bort just nu. Hade behövt dom. En axel att gråta på…
måndag 15 november 2010
Mörker
Vi har haft en ganska så bra vecka. Inte så mycket konflikter. Men det har sina upp och nergångar. Nu börjar nedgången igen, men vi är vana. Men trots det så kommer paniken krypandes och man undrar om det någonsin kommer att gå vägen? Jag VET att det ska gå, men tvivlar ibland. Lömska *****. Jag HATAR dig! Flera gånger per dag undrar jag och ställer frågan varför, men inte någon kan ge mig ett svar. Det är bara att acceptera att det är såhär och göra det bästa möjliga för alla parter. Hela familjen är i korna på ******. Det är svårt att förklara vad som försigår, någon förstår och någon står frågande. Vi hankar oss fram.. Idag är en sån dag som man får ta timme för timme, minut för minut. Att vara mamma är nog det svåraste jag någonsin gjort! Man vill sina barn det bästa här i världen, tänk om dom kunde förstå det? Jag förstår att det blir konflikter när vi måste begränsa och vakta, men det är för att vi måste. Hur skulle det bli annars.. Den tanken vill jag inte ens tänka.
Imorgon ser jag fram emot en ny dag, då jag hoppas det går lite lättare. Vi ska som vanligt ner till Lycksele.. Snart kan bilen den vägen av sig själv.
Jag famlar i mörkret, vet snart inte vad vi ska göra. Svårt att sätta ord på, så svårt att få bukt med. Om det hade funnits någon som visste?
“Solen själv syns inte förens himlen klarnat”